I Sverige
Riksdagen i Västerås 1527 brukar man lyfta fram som den avgörande tidpunkten för genomförandet av reformationen i Sverige. Då fattades avgörande beslut angående katolska kyrkans ställning i Sverige. Men redan 1524 hade de ordinarie förbindelserna med påvestolen upphört. Två bröder, Olaus och Laurentius Petri, var två framträdande reformatorer som kung Gustav Vasa knöt till sin person. Laurentius blev den förste protestantiska ärkebiskopen och Olaus blev reformationens starka ledare genom sin personlighet och sitt allsidiga författarskap, som sträckte sig allt från eldiga stridsskrifter om hur gudstjänsterna skulle hållas på folkets språk, till psalmdiktning och dramatik. Alltsammans präglat av en protestantisk grundsyn.
Reformationen i Sverige var en lång kedja av händelser, som strävade till att stärka den centrala kungamakten i riket på bekostnad av den kyrkliga makten, och kan anses ha slutförts först i samband med Uppsalamötets beslut år 1593. I mycket verkar de profana frågorna få ett övertag i förhållande till de andliga. Beslut att slutligen skilja Sverige från katolska kyrkan bekräftades slutligen i Gustav II Adolfs kungaförsäkran 1611, där det definitivt konstaterades att Sverige var ett lutherskt land.
Reformationen i Sverige kom inte i första hand som ett uttryck för behov av reformer inom kyrkan. Inte heller som ett yttrande av missnöje med förhållandena inom katolska kyrkan, vilket var Luthers ursprungliga och första tanke när han spikade upp sina teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg 1517. Gustav Vasa var mycket tidigt ute med att upptäcka de fördelar som fanns med att anamma Luthers nya läror för att bygga en starkt centraliserad regering och stärka rikets finanser.
Under frigörelsen från Kalmarunionen (1397-1523), en union som hade varit en politisk och ekonomisk nödvändighet för att dämma upp den tyska expansionen mot norr under 1300-talet, blev religions tillhörighet en mycket viktig delfråga. Unionsfördraget som skrevs mellan Danmark, Norge och Sverige löstes upp i början av 1500-talet. Under frigörelseprocessen och de strider som följde om den politiska makten i Sverige skaffade sig Gustav Vasa en statsskuld till Lübeck som krävde återbetalning. Genom att närma sig den protestantisk evangeliska kyrkan kunde han komma åt kyrkans egendomar och göra sig oberoende från både den och den redan försvagade Hansan och den andra starka staten i norden vid den här tiden Danmark.
Oroligheter
Reformerna ledde till en rad oroligheter både i Sverige och i Danmark. Däremot besparades den östra delen, nuvarande Finland, från dessa sammandrabbningar. Mycket beroende på att kyrkan i Finland inte var rik, fick konfiskationerna här i öster en mycket mildare prägel. Den mest synliga delen av reformen på den finska sidan var att biskopsslottet Kustö började rivas ner för att markera religionsskiftet i landet.
I Danmark
I Danmark, och därmed också Norge, drivs reformationen, speciellt i dess inledande fas av radikala folkliga krafter med tyngdpunkt i rikets större städer. Malmö blev den första danska staden där reformationens idéer slog igenom. Borgarna där beslöt sig för att omfatta den nya läran.
Kungen, Kristian II (t.v) tvekade. Men gav trots sin egen katolska övertygelse, tillåtelse åt staden att genomföra lutherska gudstjänster. Samtidigt som han sökte stöd hos påven för att hålla reformationen stången. Efter politiska oroligheter körde adeln ut Kristian II och ersatte honom med hans farbror, vilket ledde till ett borgerligt inbördeskrig där Fyn och Jylland ville se Kristian II:e som kung, medan Skåne höll sig till Kristian II:a. Adeln tvekade med att ta ställning. De såg ogärna Kristian II tillbaka på tronen, men de såg inte heller med gillande på Kristian III:e (t.h) som var en övertygad protestant. Han hade under en utlandsresa varit med på den berömda riksdagen i Worms1521 där Luther, under beskydd av kurfursten Fredrik den III av Sachsen, höll sitt berömda tal till försvar för sina teser. Kristian III:s gick segrande ur inbördeskriget.Grevefejden i Danmark
Den s.k. Grevefejden var ett av historiens krumsprång som visar att det fanns andra krafter än religion som inverkade i händelseförloppet. Märkligt nog är det de till reformationen gynnsamt inställda Skåne och Köpenhamn som stödde den katolska Kristian II medan de landskap som hade mest katolska innevånare, Jylland och Fyn, understödde den protestantiska Kristian II. Kristian III blir till sist den danska kung som genom dekret gör landet Lutherskt 1536, och följande år på samma sätt bestämmer att Norge följer samma trosinriktning.
Det speciella med Danmark var att det fanns två större städer som bekände sig till protestantismen innan kronan gjorde det, Köpenhamn och Malmö. Det första initiativet togs av folket varpå kronan övertog makten över händelseförloppet. Slutresultatet blir därmed rätt snarlik med Sveriges. I båda länder indrogs kyrkans egendomar och prästerskapet blev underställd den centrala världsliga makten. I de nordiska länderna lyckades protestantismen därmed också förbli en enande kraft inom riket, medan det i Tyskland blev en söndrande faktor.
Reformationen i allmänhetens medvetande
De formella besluten från myndigheternas sida att genomföra reformationen genomfördes rätt snabbt och bestämt i de nordiska länderna. Däremot tog det av naturliga skäl längre tid för folket att anamma de nya idéerna. Sacharias Topelius skriver om 1600-talet i Finland ”att katolska läran ännu vidpass hundrade år efter reformationen hängde envist kvar i sinnet, så att visserligen kyrkan i former och anda var luthersk, men däremot folktron i botten katolsk" Gustav Vasa skyndade inte heller aktivt på denna process. För allmogen tog det rätt lång tid att förstå de olika argumenten kring teologiska spörsmål och uppfatta skillnaderna i tron.
Språket påverkas
En långsiktig verkan som reformationen fick gällde språket och litteraturen. I Sverige kom Vasabibeln ut i fullständig form1541 och blev den första boken som skrevs på nysvenska. Svenska språket fick starka influenser från tyskan, det språk från vilket Olaus Petri översatte bibeln. I Danmark kom Hans Mikkelsens översättning av Nya Testamentet ut redan år 1524. Men den verkligt språkliga förnyelsen kom först fem år senare genom den stora humanisten Christiern Pedersens danska översättning ca.1480-1554. Alla översättare var viktiga personer inom den lutherska rörelsen i norden. Eftersom reformationen i de här länderna främst kom inifrån verkade den inspirerande i litterär riktning. I Norge däremot hade reformationen ingen rot bland folket, den blev införd genom kungligt påbud från Köpenhamn, och verkade inte som en förnyande faktor varken i litteraturen eller på språket. Tvärtom gjorde kungamaktens ingripande här och införandet av reformationen slut på den sista återstoden av politisk och språklig självständighet.
I Finland
För finsktalandes del i den östra riksdelen kom också reformationens följder att inverka språkmässigt. Till skillnad mot den norska inriktningen, var inflytandet här främst i positiv bemärkelse. Ganska snart började man i Finland ställa krav på att få höra mässan på sitt eget språk, enligt den lutherska andan, och som också Olaus Petri förespråkade i sina skrivelser; ”at messan skal wara j sinne retta brukning … så moste hon skee på thet mål som förstondelighit är”
Uppgiften att översätta bibeln till finska gavs åt Finlands stora reformator Mikael Agricola, vars omkring 2500 sidor text i översättning till ett språk som ditintills inte alls hade använts i skrift, saknar motstycke. Sin produktion grundade han i hög grad på latinska och tyska bibelöversättningar. Hans översättning av Nya Testamentet kom ut redan 1548. På 1600-talet var därmed finskan i det närmaste jämställd med svenskan i kyrkliga frågor i Finland, även om den fortfarande var underställd svenskan i administrativa och statliga sammanhang.
Reformationens följder
Reformationen i norden bidrog till att det bildades två starka centralmakter, Danmark och Sverige, i norden. Den verkade för en modernisering och utveckling inom språk och litteratur. Mycket tack vare reformationen utformades språken till den moderna form av danska och svenska som används idag. En drivande kraft var här den lutherska tanken att både man och kvinna skulle få möjlighet att lära sig läsa och skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar