Geeken

Redan när jag gick i lågstadiet var jag intresserad av historia. Diskuterade en gång om aztekerna med min lärare när jag gick i sexan. Förstod inte riktigt varför hon envisades med att säga att det var ett konstigt ämne att tala med en som bara var tolv år om. För mig kändes det hur naturligt som helst. (förutom att jag inte kunde uttala "azteker" rätt)

I högstadiet handlade intresset om andra världskriget. Vilket i och för sig inte är så ovanligt i den åldern. Konstigare är det däremot kanske att läsa böcker som "Tredje rikets uppgång och fall" och "Mein Kampf" på fritiden. Den sista orkade jag däremot inte helt igenom, om hela sanningen skall fram. 
(Hitlerboken borde ha fått pris som världens tråkigaste litterära verk genom tiderna)

Under vuxentiden har intresset om historia hållit i sig. Men inte varit fäst vid något speciellt område. Har lånat och köpt böcker som jag hittat om historia, Ingen särskild  epok eller område har varit viktigare än ett annat. Romaner, faktaböcker, tidningar och sajter så där i allmänhet, allt om historia har varit intressant. Besöket på British museum var en våt dröm för en geek som mig.

Så småningom blev intresset ändå fokuserat på romarriket. Höjdpunkten på det intresset blev resan till Italien i sommar.

Nu har fokuset skiftat igen. På grund av jobbet har jag fått repetera och fördjupat vad jag kan om trettioåriga kriget. Av en händelse började jag i samband med det titta på hur kriget påverkade Österbotten på 1600-talet, och samtidigt lite allmänt om vår egen historia här i området.

Och vad upptäcker man? Att ens eget närområdes historia kan var minst lika intressant som vilket annat ämne i historien som helst.

Tänk hur lite jag visste om städerna och byarna omkring det område jag själv växt upp i. Och att det dessutom är intressant!
Hela resan i historien har varit lite som att gå över ån efter vatten. För att citera en gammal klyscha. 


Kan någon nu please damma av mig nu?