Folksjälen

Som historiskt intresserad har jag mycket svårt för ordet folksjäl. Ordet ger så mycket svängrum för missbruk.
Man får så lätt bilden av att folk och folkslag drivs av någon mystisk gemensam tanke. En drivkraft som driver ett visst folkslag att handla på ett sätt som inte ger dem något annat val.
Diktatorer och demagoger har använt ordet för att rättfärdiga de mest skrämmande politiska program man kan tänka sig. "Vi måste handla på det här sättet" vår "folksjäl" driver oss att göra det på det här sättet.
Efter att man etablerat vad folksjälen är, blir steget inte långt till att förkroppsliga den i någon form. Mina tankar går lätt tillbaks till 1900-talets mitt då man i Tyskland krävde enorma offer för den gemensamma folksjälens skull. Faderlandet i sin tur blev kroppen som skulle förverkliga den här "gemensamma" folkets vilja. Som jag inte är så säker på att var så "gemensam" till alla delar när allt kommer omkring.

På grund av det här blev jag mycket illa berörd när en doktor i etnologi igår började tala om litteraturen som; det rum i vilken vi vårdar vårt lands "folksjäl". Hur kan man ännu på 2000-talet tala om något sådant?
När skall människor lära sig att vi alla är individer? Att vi alla har egna val att göra. Ingen drivs av någon mystisk "folksjäl" som predestinerar dem att handla på ett givet sätt. Historien skapas inte av någon överjordisk kraft som påverkar, tvingar, får människor att handla på ett visst sätt och där individen står utan egna valmöjlighet.

Jag tror att historien skapas av människor som i grund och botten är ganska lika. Vi har liknande drömmar och drivs av likartade passioner oberoende av var man bor på jorden, eller vilken hudfärg personen råkar ha. Hur de yttre omständigheterna sedan griper in och formar historien, är en annan sak.Kulturen kan påverka vårt beteende. Men jag tycker man går ett steg för långt när man utnämner kultur till någon form av "folksjäl".

Om vi tänker oss att någon i en liten by köper en viss typ av bil. Han är väl sedd i byn, och byborna tycker att han är på något sätt framträdande. Grannen kommer in och tycker att det var en verkligt fin bil, och att han skall minsann ha en likadan. Dessutom vill han gärna visa att han också har råd med samma bil som den första personen. En tredje person tycker också att det är en bil för honom, och dessutom har ju snart "alla" en sådan bil. Bilen blir plötsligt något som får en att passa in i byns gemenskap. Och snart står halva byn där med en bil av samma märke. Vad säger det här om den byn? Att den har en "folksjäl" som tvingar folk att köra ett visst bilmärke?

Till mig säger det bara att människan är ett flockdjur, som är så rädda att vara annorlunda, att man till och med låter flocken påverka vilken bil man kör med. Dessutom visar det också på att det finns en inneboende avund mellan grannar som gör att man gärna skaffar sig saker som de har. Men att det här skulle vara någon form av "folksjäl"? Det tror jag inte på.

Världen skulle på många olika sätt vara en bättre plats att leva på om vi valde att följa andra drifter än avund och önskan att vara andra till lags. Tyvärr inskränker sig de här drifterna inte alltid till att enbart bestämma över vilken bil man köper. Allt för ofta påverkar det också hur man behandlar andra människor. Tänk om människor istället skulle skaffa sig en klar personlig bild över vad som är rätt, och göra bruk av sin individuella möjlighet att handla i rätt riktning. Istället för att följa de lägsta drifterna i människans natur i form av en flock. En påhittad "folksjäl" har allt för ofta varit ett undanflykt för människor att följa minsta motståndets lag, istället för att följa sitt eget samvetes röst.